En gång trodde jag på bildjournalistiken.

Vi ska väja ut tre bilder till ett seminarium vi ska ha.
Jag sitter i vårt bildarkiv och tittar.
Letar.
Och blir förbannat nedslagen.

Det finns bra bilder, visst gör det.
I genren, sport, porträtt, kultur och feature.

Men bland nyhetsbilderna finns knappt det som jag räknar som "bra bilder".
Pekande gubbar trängs bland hus och tomma tomter.
Visst finns det några bra bilder. Oftast jobb där jag varit med i planeringen från början.
Men det är få.

I mitt egna bildspråk ser jag tendenser av uppgivenhet och likgiltighet.
Hur jag på vissa jobb vridit ut och in på mig för att få det att se intressant ut.
Medan på andra har jag helt gett upp. Allt beroende på min mänskliga dagsform.

Men oavsett hur jag vridit och vänt på mig, legat på golv, stått på stolar.
- Så blir det motivet bara en gubbe som pekar på något.

Och jag ska välja ut tre bilder.
Ska jag då välja bilder som representerar vår vardag med folk som pekar på saker?
Eller ska jag välja de andra...

Micke Berg har skrivit ett bra inlägg om bild och hur han känner kring det just nu.
Läs "Livet som slasktratt"

/Sandra