Rosh 2.

Roshanack Anoushe.

Hur awesome är hon inte?!
Lyssna på nedanstående. Hon är 17 bast! vad tusan gjorde jag då? inte mycket.

Länk till youtube (linda pira-video)
(Hon i lila)

/Sandra

Bästa svensk!

Linda Heed är hittills bästa svensk i veckans trestjärniga hoppningar i italienska Arezzo!!

Läs mer på Ridsports hemsida...

Som den hästtjej jag är blir jag ju skitglad och dessutom för att hon är lokal. Lokala förmågor är ju awesome! Hoppas fortfarande få åka iväg inom jobbet och göra en större grej på denna trevliga och talangfulla ryttare! Bilderna är från i höstas.. (ni gissade nog det på färgerna?) :)

/Sandra

Bettan Höglund.

För två veckor sedan fotade jag Elisabeth Höglund på galleri fiskhuset i Nyköping. Hon var trevlig och för en gångs skull gillade jag naturmåleri.
Jag kan ha svårt för det. men det var som jag sa till henne..
"det känns som jag är ute och rider".
Så..

/Sandra

Helen Sjöholm.

På Culturum. Igår.
/Sandra

Handboll i sporthallen.

Ungefär 85 % av gångerna jag fotat i Sporthallen här i Nyköping antingen skriker jag, gruffar, muttrar eller suckar fram "jag hatar sporthallen!!".
- Ni som fotograferar själv vet. Och ni som läst min blogg någorlunda vet att det har med lamporna att göra. Någon "smart" jäkel har satt varannan "blå" lampa och varannan "gul".
Vilket gör att beroende på hur spelarna springer så blir de antingen gula eller blå. Eller gröna om man vill sätta vitbalansen på auto.
Lägg dessutom till de där ljusabsorberande tegelväggarna på det!
Det är ju sjukt!

Jag brukar tänka på alla föräldrar som vill fota sina barn (alla andra också för den delen). De har verkligen de sämsta förutsättningarna att komma hem med bra bilder att visa för andra.

Jag hoppas verkligen Nyköpings Kommun tänker på det när de ljussätter nya sporthallen.
Att underlätta med bra ljus, inte bara för oss arbetande fotografer, utan de som vill ha med sig bilder hem på sina vänner, syskon, barn eller föräldrar.

Ett tips Nyköpings kommun! Kan ni inte lösa det där med lampor och så själva finns det folk som jobbar med ljussättning på heltid. Ring dem!

/Sandra

Vintern försvann.

Och det vart inte så många snöbilder som jag hade tänkt mig. Men så kan det vara, ska bli massor mildgrader denna vecka och det räknas tydligen som vår nu? Känner ni att det är vår?
jag kände det inte när jag stod på Rosvalla och fotade bissarnas träningsmatch...



Och om några månader är såhär grönt och murrigt igen:

Det är trots allt trevligt med årstider. Nu ska jag ta mitt pick och pack och bege mig till sporthallen,
på vägen tid provar jag en ny app i telefonen. Endomondo (stavning?) som är istället för runkeeper. Får se om jag blir övertygad.

Tjo och tjim!
/Sandra

@Oxelösund.

Förra veckan. Man med pipa. Awesome.

/Sandra

Hur många har ni ätit i år?

Jag har ätit fem, och fotat ungefär lika många. Dock 3 av 5 med mobilen.
Aldrig egentligen var så pepp på dessa bullar. Men i år..
Då vart de plötsligt viktiga.
Fettisdagen på tisdag va? eller nästa?

/Sandra

Ett porträtt av en kollega.

Ibland får man chansen att fotografera en kollega i samband med en publicering. Det är roligt. Det är något annat att porträttera någon man känner. En annan känsla, en annan utmaning.

/Sandra

Porträtt av Håkan Norén.

Blandljus, överexponerade öron. Men det är naturligt ljus.
Fick som så ofta slängt i ansiktet att jag borde göra som en viss annan fotograf på den här tidningen.
Man får höra det i princip varje vecka. Eller frågan om man är praktikant.
Man blir så trött. Men man gör sitt jobb ändå.
Fast folk inte vill respektera att man har ett annat arbetssätt eller ett annat bildspråk.
Man sväljer det, bit för bit. Icke-respekten.

För som ung tjej kan man inte ha jobb på en tidning.
Eller så kan man det.

/Sandra

En gång trodde jag på bildjournalistiken.

Vi ska väja ut tre bilder till ett seminarium vi ska ha.
Jag sitter i vårt bildarkiv och tittar.
Letar.
Och blir förbannat nedslagen.

Det finns bra bilder, visst gör det.
I genren, sport, porträtt, kultur och feature.

Men bland nyhetsbilderna finns knappt det som jag räknar som "bra bilder".
Pekande gubbar trängs bland hus och tomma tomter.
Visst finns det några bra bilder. Oftast jobb där jag varit med i planeringen från början.
Men det är få.

I mitt egna bildspråk ser jag tendenser av uppgivenhet och likgiltighet.
Hur jag på vissa jobb vridit ut och in på mig för att få det att se intressant ut.
Medan på andra har jag helt gett upp. Allt beroende på min mänskliga dagsform.

Men oavsett hur jag vridit och vänt på mig, legat på golv, stått på stolar.
- Så blir det motivet bara en gubbe som pekar på något.

Och jag ska välja ut tre bilder.
Ska jag då välja bilder som representerar vår vardag med folk som pekar på saker?
Eller ska jag välja de andra...

Micke Berg har skrivit ett bra inlägg om bild och hur han känner kring det just nu.
Läs "Livet som slasktratt"

/Sandra

Håkan Groop.

Konstnären Håkan Groop som har Galleri Westerlind här i Nyköping. Riktigt trevlig och intresssant, ett sånt där jobb man dröjer sig kvar några extra minuter på.

/Sandra

Om bilder som aldrig publiceras.

Vi filmar mer och mer. Gör "tv". På en del jobb man går ut på är det bara fokus på film, det kanske inte ens ska bli någon stillbild. Det tycker jag är trist.
Jag gillar ju verkligen stillbilden. Den är på alla sätt - mitt medium.

Men det går mer och mer mot video. Iallafall här. Stillbilden får stryka på foten och det sker varje vecka att det hugger till i magen när man märker att man missar en bra bild, antingen för man instruerar reportern hur man gör med micken eller för man helt enkelt har videoläge och kameran riktad åt ett annat håll.

Tanken var att bilden här ovan skulle bli en opublicerad bild, men eftersom vi har så bra redigerare här så kuppade jag in den i tidningen. Inte på platsen där den skulle vara men.
Men det är inte varje dag man kan göra så.


/Sandra

Imorgon är jag ledig..

Gissa vem jag tänker umgås med?

/Sandra

Ulrika Herbst.

Blivit.

Livet som fotograf på en landsortstidningen är mestadels riktigt oglamoröst. Det är att fota en jävla massa vägar, rishögar och tomter. Allt i något informativt syfte.
"Här är det" - Precis som det står på toadörren hemma hos min mamma.

Mestadels är jag riktig less på de här bilderna, det är sällan jag riktigt anstränger mig för att ta en sån bild. Ärligt.

/Sandra

Sånt.

Det är svårt att förklara. Den där när ett djur på flera hundra kilo följer en tyst genom en hage med snö. Nästan ljudlöst som en skugga ur en Myazaki-film.
Det är svårt att förklara hur det känns.

Hur viktigt det kan bli i vissa skeenden i livet. Att någon bara följer efter utan att fråga eller utan ett ljud. Otroligt.

Idag lyssnar jag på det här: Ólafur

/Sandra

Dagens ettabild.

/Sandra

Rätt het vecka.

Varit utomläns och jobbat tre gånger denna vecka. (utomläns - inte utomlands.) Linköping i måndags, Stockholm i tisdags och Stockholm igen igår. Då blir det lite mer hektiskt. Därav nada bloggande.

Idag har jag skrivit krönika till morgondagens lördagsbilaga som kommer handla om Alek Poulten. Kommer ni ihåg honom?
Klart ni gör. Han och hans klass vart ju årets barnhjältar. Scrolla fram till 78:20 ungefär så kan ni se när de fick pris:
Svenska Hjältar-galan.
Jag grinade när jag såg det. Jag har ju följt det på lite nära håll och varit ganska så berörd hela året.
Han är en otrolig människa Alek, varm och modig. En riktig förebild.

Så köp tidningen imorgon lördag, för det blir två uppslag om Alek.

/Sandra