Igår innan jobbet.


Igår så var veterinären i vårt stall. Det skulle kastreras hästar (nu får jag en bild av att alla mina läsare av manligt kön ryser lite?). Jag passade iallafall på att fotografera ingreppen. En del rätt blodiga bilder som jag personligen inte blir så illamående av, men jag har visat dem för några som nästan letat efter en hink att kräkas i.

Hur ser ni på det där med "äckliga" bilder? Tycker ni att man ska censurera sig?

Jag har tidigare tagit bilder för SN som inte blivit publicerade för att de är för äckliga. Fast jag tycker att "äckligheten" är en del av både naturen och livet.

Och sist men inte minst, vågar ni se fler bilder?

/Sandra

2 kommentarer:

  1. Jag är helt på din sida. Jag tycker inte att man ska censurera bilder som är "stötande". I så fall får ju läsaren alltid bara ta del av en förskönad bild av verkligheten. Men det kanske jag tycker bara för att jag själv inte är särskilt känslig. Men man kan ju alltid varna före, så får var och en bestämma själv.

    SvaraRadera
  2. Jag avstår nog gärna att titta när jag anar att något är "svårsmält". Problemet är att detta har tilltagit med ökad ålder, tyvärr... Samtidigt tycker jag att dokumentation är viktig och att man inte ska undvika det stötande eller det jobbiga. En tillrättalagd världsbild som är allt för censurerad tror jag kan vara obra.

    Om man går tillbaka till tiden Astrid Lindgren beskrev i sina böcker, t.ex. Emil i Lönneberga, så visste alla sedan barnsben hur en gård fungerade. Uppfödning och slakt av djur. Idag tror jag de flesta tycker att det är äckligt med slakt och det lär även växa upp nya generationer som inte kan relatera köttet på tallriken med djur som en gång levt.

    Spekulativt underhållningsäckel har jag däremot svårt för. Filmer som produceras som går ut på detta eller arrangerade krigskorrespondentbilder (tyvärr förekommer detta) spelar istället på att vi "måste" se mer och mer (avtrubbning?) för att bli nöjda eller orka få upp ögonbrynen till någon slags uppmärksamhet.

    SvaraRadera