Jag kanske är lite konstig. Eller rätt så konstig. Att flytta ut, långt ute på landet vid en ålder av 23 år när det närmsta många kommer naturen i den åldern är i en buske på vägen hem från krogen.
Men det här är en av anledningarna. Att på morgonen när man egentligen vill gråta för man är så satans trött, så stannar man upp och bara njuter över att världen är så vacker. Att man bara genom att titta ut genom fönstret får ny kraft och inspiration.
/Sandra
Åh, det här var precis vad jag behövde i dag! Bara få se hur vackert det kan vara en pissig höstmorgon. Tack!
SvaraRadera