Känslan.


Det är svårt att förklara vad som händer när jag fotograferar. Inte runtomkring, utan inom mig. Vissa dagar är det mer påtagligt än andra. Det där som händer. Den där känslan som jag ständigt hungrar efter.
Den där känslan som är en del av drivkraften.

Plötsligt är det som världen försvinner fast på samma gång är alla intryck så mycket intensivare. På ett sätt är det som jag får stora skygglappar mot allt utom det jag för stunden försöker fånga. Känslan, bilden. Jag går in i en värld där jag varken känner hunger eller trötthet oavsett hur förutsättningarna varit. Plötsligt skjuts alla behov åt sidan, utom ett, att fånga känslan.

Och utan att titta i kameran vet man alltid, DÄR, där satt det. Ögonkasten, rörelsen, formen, kompositionen. Där fick man Bilden.

Den gamla legendaren Christer Strömholm sa en gång "blir tekniken självklar, blir känslan fri".
Att fotografera för mig är mycket men av sakerna är just det,
att låta känslorna spela fritt. Utan ramar. Utan gränser. Utan krav.

Att bara känna.

/Sandra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar