Porträtt av Håkan Norén.

Blandljus, överexponerade öron. Men det är naturligt ljus.
Fick som så ofta slängt i ansiktet att jag borde göra som en viss annan fotograf på den här tidningen.
Man får höra det i princip varje vecka. Eller frågan om man är praktikant.
Man blir så trött. Men man gör sitt jobb ändå.
Fast folk inte vill respektera att man har ett annat arbetssätt eller ett annat bildspråk.
Man sväljer det, bit för bit. Icke-respekten.

För som ung tjej kan man inte ha jobb på en tidning.
Eller så kan man det.

/Sandra